ELIN UNLEASHED

Hurra för mig

2012-01-10T09:46:00.000+01:00

Idag är det exakt 37 år sedan jag kom till Sverige och till mina nya föräldrar. Jag var blott fyra månader gammal. När jag bodde hemma hos mina föräldrar brukade vi alltid fira denna dag med att bl.a. äta tårta. Dessutom fick jag alltid en liten present. Jag har försökt att införa denna lilla enkla tradition i min nya lilla minifamilj. Det har gått så där. Min man kommer aldrig ihåg att fira mig på min andra födelsedag. Stolt som jag är påminner jag aldrig honom. Kanske kan detta lilla blogginlägg ändra på den saken. Hurra för mig på min dag!

Välkommen år 2012

2012-01-09T14:13:00.000+01:00

Nu har det äntligen blivit ett nytt år. Ett nytt år med nya möjligheter. Jag är så glad och tacksam över att få lämna skitåret 2011 bakom mig. 2011 har sannerligen inte varit något roligt och utvecklande år. Det har inte hänt något hemskt eller omvälvande under året. Ingen i min närhet har dött eller blivit allvarligt sjuk och alla har varit snälla mot mig. Problemet har väl snarare varit bristen på händelser, bra som dåliga. Jag har inte haft någon rolig resa att se fram emot. Jag har inte blivit utmanad, inspirerad eller sporrad på något plan. Det har varit enormt trögt på jobbfronten. 2011 är mitt segaste frilansår någonsin. Jag har hunnit vända och vrida på mitt liv tusentals varv under året, vilket har varit nyttigt men ganska jobbigt. Jag har funderat på vad jag vill göra av mitt liv, vad jag vill jobba med, vart jag ska bo och vad som är viktigt i livet. Svaren har i och för sig kommit till mig men under många och långa födslovåndor. Det är tur att jag har en make som står stadigt och fast vid min sida. Han har varit positiv när jag har varit negativ. Han har muntrat upp mig när jag har varit låg. Året har varit uthärdligt p.g.a. honom. Tack gode gud för att han finns!

Nu ser jag fram emot att ta med mig svaren på de stora frågorna och göra något bra av dem under det nya året. Det finns en del saker som måste förändras för att livet ska bli som jag vill. Men jag vet redan nu att jag har många roliga saker och händelser att se fram emot under 2012. Jag är helt säker på att detta kommer att bli ett mycket bättre och gladare år. Det här kommer att bli mitt år. Jag omfamnar och välkomnar dig år 2012.

Stackars mig!

2011-12-06T12:48:00.001+01:00

Idag är det ryggläge med laptop och snytpapper som gäller. Jag har jättehög feber och orkar knappt stå på benen. Därför blir det inget lång blogginlägg idag. Jag vill bara att ni ska tycka lite synd om mig.

Julskivor

2011-12-01T12:56:00.001+01:00

Jag har suttit hela morgonen och letat efter den perfekta julskivan. Den där skivan som ska varm hela julen. Efter några timmars letande har jag insett att den inte finns. Den existerar inte. Man kan utan att överdriva påstå att det finns fler dåliga julskivor än bra. Här kommer ett bra exempel på en dålig jullåt. Den är smetig och i bakgrunden hör man kling klong klockorna som är ett måste i varje smörig jullåt. Men videon är en klassisker. Vem vill inte vara kär, kasta snöboll och fira jul med sina vänner. Åh vad härligt

Hej bloggen

2011-11-28T22:28:00.001+01:00

Jag är verkligen världens sämsta bloggare. Kontinuitet är inte riktigt min grej. Mina bloggtystnader beror främst på tidsbrist. Men ibland även ren och skär lathet, trots att jag inte riktigt vill erkänna det. Jag tror att ni helt enkelt får vänja er vid att det blir tillfälliga avbrott ibland. Nog om detta. Låt oss blicka framåt och vara glada över att jag äntligen är tillbaka. Nu är jag laddad och sugen på att blogga igen. 

Jag skulle vilja passa på att tacka alla er som troget har gått in på min blogg varje dag, för att kolla om det har kommit in något nytt blogginlägga. Det känns lite tråkigt att jag har gjort er besvikna varje dag i flera månader. Jag vill även tacka för alla fina mejl som ni har skickat under bloggtystnaden. Det är roligt att ni uppskattar min blogg och att ni saknar den när jag inte skriver något.

Nu undrar ni säkert vad som har hänt sen sist. Tyvärr måste jag återigen göra er besvikna. Det har inte hänt ett skit. Jag bor kvar i samma lägenhet. Jag är fortfarande gift med samma man. Jag jobbar fortfarande med samma saker. Jag har inte gjort någon spännande resa som jag kan skriva om. Allt är precis som förut. Ingenting nytt under solen. Jämn grå och trist vardag. Det enda som har hänt är att jag har blivit lite tjockare, lite tröttare och lite mer otränad än sist. Det var allt.

En sorglig scen

2011-09-19T15:41:00.006+02:00

Idag utspelade sig en av de mest sorgligaste scenerna jag någonsin varit med om under min 13 år i Stockholm. I morse bestämde jag mig för att ta en rask promenad ner till Gullmarsplan och tunnelbanan.  Det första man passerar när man närmar sig Gullmarsplan är en busshållplats där alla alkisar hänger. De sitter som vanligt på bänken inne i busskuren och delar på en flaska Finlandia. De skålar, pratar, skrålar och skrattar trots att klockan bara är tio på förmiddagen. En del människor äter frukost på morgonen medan andra tar sig en morgonsup inga konstigheter alls eller? 

De hälsar glatt på mig. Jag tror att de känner igen mig eftersom vi ses nästan varje dag. Bakom busskuren står ett antal källsorteringskärl, där står alkisen som vanligtvis sitter i rullstol. Han har dragit sig upp ur rullstolen med hjälp av ett handtag som sitter fast på en av källsorteringskärlen. Han kissar. Benen är vingliga och han håller krampaktigt fast sig i handtaget med ena handen. Han är aspackad. Dessutom har han dragit ner byxorna ända ned till knäna. Jag hoppar över den strida strömmen av kiss som rinner ner på gatan och mot gatbrunnen. När jag passerar honom råkar jag se att han inte har hunnit ta sig upp ur rullstollen i tid. Byxorna är nedkissade. Men det värsta av allt är att han har bajsat på sig. Byxorna är alldeles bruna och ur hans bara bakdel rinner det diarré. Diarrén rinner ner för hans ben och ner i rullstolen. Innan jag hinner vända huvudet åt andra hållet möts våra blickar. Det rinner en tår ner för hans kind. Han säger, förlåt. Jag säger, oro dig inte det är OK. Jag förstår. 

Jag bannar mig själv. Han fick världens konstigaste svar. Vadå förstå? Jag kan faktiskt inte förstå! Jag är varken alkis eller rullstolsbunden. Men jag hade inget bättre svar att ge honom. Det fanns inga ord i världen som kunde få honom att känna sig mer värdig och mindre förödmjukad.

Det hugger till i mitt hjärta. Jag känner en sådan stor sorg för honom. Tårarna bränner bakom mina ögon. Jag vänder huvudet åt andra hållet och går vidare.

Bloggtips

2011-08-10T22:10:00.000+02:00

Jag har hittat en blogg som följer slaviskt. Vanligtvis brukar jag tröttna på de flesta bloggar. Men inte på den här. Den blir aldrig banal, ytlig eller meningslös. Den är stundtals väldigt jobbig att läsa samtidigt som den är helt fantastisk. Det var länge sedan jag läste så skickligt skrivna texter. De är fyllda av metaforer, liknelser och oerhört levande beskrivningar. Även om jag ibland fäller en och annan tår under läsningen så kan jag inte låta bli att läsa den. Jag varken vill eller kan beskriva vad bloggen handlar om eftersom det skulle kännas alldeles för litet och förmätet. Läs, njut och gråt "i kroppen min". Be en bön till din Gud eller håll alla tummar och tår för att Kristian ska vinna över odjuret.

I´m back

2011-08-09T21:44:00.001+02:00

Nu är hösten här. Kvällarna är mörka och svala. Regnet hänger i luften och jag fryser för första gången på fyra veckor. Den grå vardagen har börjat och jag känner att det är dags att väcka liv i bloggen igen. Jag är lite brunare, lite mer utvilad och mycket fetare. Men jag är redo. I´m back.

Ingenting nytt under solen

2011-07-04T23:00:00.005+02:00

Hej alla bloggläsare. Ni har med all rätt undrat vart jag har tagit vägen. Jag kan härmed avslöja att jag varken har dött eller gått under jorden. Det har bara varit minst sagt fullt upp med diverse saker. Jag har inte haft tid, ork eller ro till att sätta mig ner och skriva. Håll i er för här kommer en snabbuppdatering.

Jag har överlevt mina tandläkarbesök. Tro det eller ej men jag är snart botad från min tandläkarskräck. Jag går till en fantastisk tandläkare som är specialiserad på tandläkarskräck. Han är duktig, pedagogisk och psykologisk på samma gång. Dessutom har en sådan svada att man glömmer både tid och rum. Under min rotfyllning höll han en 1,5 timmes monolog. Det är inte illa pinkat.

När jag var hos doktorn var alla värden OK förutom att läkaren tyckte att mitt blodvärde var en aningens för lågt. Det oroar dock inte den gamla sjuksköterskan. Jag är tjej. Jag har mens punkt.

Min läkare skickade iväg mig på ett ultraljud över levern och gallan. Allt såg bra ut. Bra va?

Jag har mindre ont i ryggen.

Min bantningspaus blev lite längre än beräknad. Efter semestern blir det andra bullar. Det är inte lätt att jobba i en redaktion där alla älskar att fika. Man kan väl säga att det inte är särskilt svårt att haka på trenden. 

Seglingssäsongen har börjat på allvar. Här kommer två midsommarbilder från böljorna de blå.

Ve & fasa

2011-06-21T23:46:00.000+02:00

På torsdag ska jag rotfylla en tand. Jag är inte helt säker på att jag kommer att överleva. Kanske svimmar jag eller dör av ett hjärtstillestånd redan i tamburen. Kanske blir jag aldrig mer mig lik efter ingreppet. Vad vet jag? Det enda jag vet är att min underbare make har lovat att följa med mig och hålla mig i handen. Kanske kommer han att få en lättare fraktur i något ben i handen när de sätter igång med borrandet. Det är borrningsfasen som jag fasar inför. Sprutorna bryr jag mig inte om. De skulle gärna få sticka mig med tusentals sprutor i munnen bara jag slipper att höra borrljudet. Ljudet som skär igenom ben och märg och ekar i huvudet. Det som får blodet att isa och nackhåren att resa sig. Fy tusan.

Vardag

2011-06-21T00:14:00.001+02:00

Min man har ganska konstig humor. Ibland är den så konstig att man inte kan låta bli att skratta.

Det är mörkt i hela lägenheten och jag går in i sovrummet där Klas ligger nedbäddad.

Jag: Sover du?

Inget svar.

Jag: Sover du Klas?

Det är tyst en lång stund.

Klas: Jag spelar död.

Fredagsnöje

2011-06-18T12:17:00.000+02:00

Mitt fredagsnöje var att gå till frisören. Vi började kl. 16 och höll på till kl. 21.30. En riktig långsittning men mycket trevligt. Det var min fd. frisör som numera bor i LA som fixade mitt hår. Jag har inte träffat henne på över ett år därför var halva nöjet att få höra vad som hänt i hennes liv sedan sist. Resterande delen av nöjet, förutom att få håret fixat var att hon fixade Sofias hår samtidigt. En trevlig frisör, en god vän och en ny frisyr kan det bli bättre en fredag? 

Sist men inte minst, jag har en ny frisyr. Mitt hår är jättekort. Inte superduper kort, men i mina mått mätt är det superkort. Det har inte varit så här kort på 13 år. Håret går precis ned till min axel. Jag är nöjd men när jag testade att sätta upp håret i en hästsvans och insåg att det inte längre blev en hästsvans utan en liten mini råttsvans ångrade jag mig. Hästsvans har alltid varit min räddare i nöden när jag har haft en bad hair day. Nu är den möjligheten borta och jag måste försöka att hitta en ny nödfrisyr. När jag får skölja ur rakpermanenten och håret är mindre stelt då ska det testas frisyrer så att det står härliga till. Trevlig helg alla bloggläsare.

Sommarhäng

2011-06-15T00:17:00.001+02:00

Det är sommar. Det är sol och livet är härligt. Det bästa med sommaren är solen, värmen, picknick på rutiga filtar, middagar på uteserveringar och långa grillkvällar tillsammans med goda vänner. Nu för tiden går jag oftast direkt från jobbet till någon slags kvällsaktivitet därför blir det inte särskilt mycket bloggande, vilket ni säkert redan har märkt. Men enligt min livsfilosofi är det bättre att njuta av sommarlivet än att sitta ensam hemma och blogga. Snart är vintern och kylan här igen. Då kommer alla att stänga in sig i sina lägenheter och villor igen. De flesta blir lite tröttare, lite latare och lite mindre sociala. Det är bäst att passa på att umgås med vännerna innan de går i ide. Och när höstmörkret faller och ni minst anar det, då gör jag bloggcomeback med minst ett blogginlägg om dagen.

Allt är väl

2011-06-09T23:55:00.000+02:00

Nu var det otroligt länge sedan jag bloggade. Här kommer en kort uppdatering i punktform.

1. Jag har tagit en bantningspaus. Pausen kommer dock inte att bli långvarig. Jag laddar bara batterierna.

2. Jag har nästan blivit helt smärtfri efter vår vistelse i Norrland då pappa masserade mig två gånger per dag. Nu hoppas jag på att rygg- och bröstkorgsbesvären är ett minne blott.

3. Jag har varit till tandläkaren. Det var läskigt men jag fixade det. Nu blir den stora utmaningen att klara av rotfyllningen som kommer att ske om ca två veckor. Jag laddar och tänker positiva tankar. Det är dags att kicka ut tandläkarskräcken.

3. Jag har äntligen varit hos läkaren och berättat om mina buksmärtor. Smärtan sitter under höger revbensbåge och strålar ut mot ryggen. De tog en massa prover och imorgon får jag provsvar och troligtvis en remiss till ett ultraljud över gallan, levern och njurarna. Håll tummarna för att det inte är något malignt! Jag är lite hypokondrisk. Man tror alltid det värsta efter sju års arbete på olika canceravdelningar. Frågan är inte om man får cancer, utan när. 

4. Jag har börjat jobba med ett nytt tv-projekt på Meter. Det känns superbra och roligt. Jag har aldrig jobbat på Meter förut vilket gör att det känns lite extra spännande. 

Sammanfattningsvis kan man väl säga att allt är bra förutom nervositeten inför rotfyllningar och provsvar. Solen skiner och alla i min omgivning lever och frodas. För tillfället är livet snällt emot mig. Jag är tacksam. Allt är väl. 

Pappa har ordinerat

2011-06-03T14:18:00.006+02:00

Min pappa var massör innan han gick i pension. Han har precis masserat mig och gett mig en ordination 

Pappa: Jag tror att du går för mycket.

Jag: Är det inte bra att gå mycket?

Pappa: Det är bra att gå. Men det är inte bra att jämt och ständigt springa runt på Stockholmsgator i högklackade skor. Dessutom gör du för lite tungt skogsarbete.

Jag: Men jag tränar två eller tre dagar i veckan.

Pappa: Ja men de är inte samma sak. Du blir inte genomvarm av att träna på gym.

Jag: Jag blir jättevarm.

Pappa: Man har kommit för långt ifrån naturen när man går in på ett gym och lyfter skrot o.s.v. Vanligt hederligt skogsarbete, det är grejer det.

Lågskor och skogsarbete ge mig styrka! Min pappa har väldigt många konstiga idéer. Han tror bl.a. att frisk luft och en rask promenad botar de flesta sjukdomstillstånd. Att en klick kåda läker alla sår och att en mosad magnecyl dödar bakterierna i ett sår m.m. Jag hoppas innerligt att skogsarbete inte var hans stående ordination under den yrkesverksamma tiden. Det känns minst sagt lite mosigt. Under årens lopp har man lärt sig att leva med hans konstiga idéer. De flesta går in igenom det ena örat och ut genom det andra. Men han är trots allt världens snällaste, roligaste och bästa pappa. Det är ju huvudsaken.

Nu räcker det!

2011-06-01T23:07:00.001+02:00

Är det bara jag som har tröttnat på att läsa smaskiga rubriker, löp och nyhetsartiklar om kungen och hans påstådda promiskuösa leverne? Är det inte dags att lägga ner mediedrevet och moralpaniken? Kungen har varit otrogen och kanske besökt en och annan strippklubb. Kanske ljög Carl XVI Gustaf vid det senaste intervjutillfället. So what? Ingen människa är perfekt, inte ens en kung. Kungen är inte den enda människan i Sverige som någon gång har ljugit för att krångla sig ur en obekväm situation. Kungen är inte heller ensam om att någon gång besökt en porrklubb eller bedragit sin fru. Det är beklagligt och jag försvarar inte det kungen har gjort. Det var dumt och osedvanligt korkat att spela ett sådant högt spel när man är kung.

Den viktigaste frågan är väl om kungen på något sätt riskerat rikets säkerhet med sitt leverne. Det betvivlar jag. Det har talats och skrivits mycket om att kungen har riskerat att bli utsatt för utpressning m.m. vilket jag tycker är lite långsökt och fabricerat. Kanske borde vi istället diskutera det faktum att vi har en statschef som inte är folkvald. En statschef som är född till sitt ämbete och som varken går att avsätta eller pensionera. Uråldrigt och förlegat tycker jag. Även om jag inte gillar monarki så tycker jag att det dags att vända blad och gå vidare. Förlåta och glömma. Det handlar trots allt om en vanlig människa, en familjefar som råkar vara kung. Alla kan klanta till det. Vi borde följa uppmaningen i Kungasången att göra kronan på hans hjässa lättare. Bara för en liten stund i alla fall. För nu räcker det! Den som är fri från synd får kasta den första stenen.

Envis som synden

2011-05-30T09:34:00.006+02:00

Jag är envis. Envis som synden. Men imorse retirerat jag. Jag kan inte hela mig själv. Nu måste jag söka hjälp för mina rygg- och bröstkorgsproblem. Jag har bokat en kiropraktortid och en läkartid. Nu har jag tröttnat på vakna med kraftiga smärtor kl. 05.00 nästan varje morgon och Klas har tröttnat på att bli väckt i arla morgonstund bara för att han måste ge mig massage. Jag har tröttnat på att äta en massa värktabletter. Nu ska jag bli smärtfri. Min egenvård = antiinflammatoriska tabletter, träning, promenader, en varm dusch, en varm vetekudde och Klas massage fungerar inte längre. 

Anledningen till varför jag har väntat så länge med att söka hjälp är att en läkare alltid ordinerar ryggvila (inga tunga lyft m.m.), promenader och Ipren vid ryggsmärtor. Sedan säger läkaren att man är välkommen tillbaka om ca en månad, om smärtorna inte har avtagit. Efter nio månaders gedigen egenvård har smärtorna inte försvunnit. Visst har jag varit bättre i perioder men ingen läkare kan skicka hem mig med dessa fåniga ordinationer i bagaget. De hjälper inte mig! Nästa onsdag kommer läkaren att få det hett om öronen. En fd. sjuksköterska vet vad hon ska kräva. Det första jag kommer att kräva är en omfattande blodprovstagning. Jag vill utesluta att jag inte har någon eller några reumatiska sjukdomar. Det andra jag kommer att kräva är en röntgenremiss. Jag vill utesluta att det inte är några mekaniska eller maligna fel på min rygg och bröstkorg. En röntgen ska jag ha punkt slut. Innerst inne tror jag att felet är muskulärt men man kan aldrig vara helt säker.

Tyvärr finns det inga bra anledning till varför jag inte har besökt en kiropraktor tidigare. En dålig anledning är att jag alltid glömmer att boka en tid, eftersom jag inte har särskilt ont på dagarna. Efter en tablett Pronaxen och smärtan är väck. En annan dålig anledning är att jag inte hann gå till någon kiropraktor i höstas p.g.a. alldeles för mycket jobb. Den senaste anledningen är att jag inte har haft råd då jag har varit arbetslös de senaste veckorna. Den anledningen har jag i och för sig inte kunnat råda över. Men nu är de dåliga anledningarna slut. Jag hoppas att det räcker med bara några kiropraktorbesök för att ryggen och bröstkorgen ska bli ok. Man kan alltid hoppas. En dag utan Pronaxen vore lovely.

Kontakta mig

2011-05-29T22:46:00.001+02:00

Nu har jag äntligen fixat en mejladress så att ni kan kontakta mig på ett enkelt och smidigt sätt. Ni är hjärtligt välkomna att kontakta mig om ni har några frågor eller funderingar kring det jag skriver på bloggen. Jag lovar att svara. Skicka ditt mejl till elinunleashed@hotmail.com. Jag hoppas att vi hörs!

Ljuva ungdom

2011-05-27T16:01:00.001+02:00

En helt vanlig fredag på Systembolaget. 

Kassören: Hörrudu unga fröken, jag tror att du är alldeles för ung för att köpa så dyra vinflaskor. Du får väl knappt köpa ut cigg själv hahaha. Får jag titta på din legitimation.

Jag: Det klart du får. 

Jag sträcker fram mitt körkort och kassören sätter skrattet i halsen.

Kassören: Oj, är det verkligen sant att du är lika gammal som jag. Är körkortet äkta? Är du verkligen 36 år?

Jag: Det klart att det är äkta. Jag ser ganska ung ut fortfarande. 

Kassören: Ja du ser overkligt ung ut.

Jag: Men du vet väl att black don´t crack.

Jag älskar att se ung ut. Den dagen jag måste visa leg. på Systembolaget kommer att bli en sorgens dag.

Sorgen och glädjen går hand i hand

2011-05-26T11:26:00.001+02:00

Två gånger om året tänder jag ett ljus och gråter en skvätt. Jag plågar mig själv genom att titta på foton och att läsa gamla brev och mejl. Sorgen tar aldrig slut men jag har bestämt mig för att försöka koncentrera den till två dagar om året, även om jag tänker på min själsfrände, syster och bästa vän nästan varje dag. Men om jag skulle ha sorg varje dag skulle livet bli outhärdligt. Mitt i all sorg är jag trots allt väldigt glad och tacksam över att jag fick förmånen att lära känna henne och dela mitt liv tillsammans med henne i 31 år. Mitt liv hade varit mycket tråkigare om jag inte hade träffat Anna. Dessutom vet jag inte vem jag hade varit utan hennes glädje, mod, omtanke, förståelse, klokhet, goda råd och förmåga till att ständigt utmana mig. Sorgen och glädjen går hand i hand. Idag är det Annas födelsedag. Hon skulle ha fyllt 37 år. Jag tänder ett ljus och gråter av både tacksamhet och sorg.

Psalm 217 (Annas favoritpsalm under sjukdomstiden)

Gud för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart. 
Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig.

Läk mitt öga, att jag ser hur du är i det som sker.
Där jag bäst behöver dig är du allra närmast mig.

Och om jag ej mer förmår gå i tro den väg du går
led mig vid din fasta hand steg för steg mot livets land.

När min tanke, tvivelstrött, obetvingligt motstånd mött
och ej mera mäktar strid - inneslut den i din frid.

All din nåd är öppen famn och ditt namn en ljuvlig hamn.
Vad du vill är helighet men du är barmhärtighet.

Dagens låt

2011-05-25T22:03:00.001+02:00

Jag retirerar och höjer den vita flaggan. Det är lite pinsamt. Men jag måste erkänna att jag älskar årets sommarplåga. Jag kan inte låta bli att dansa loss som en galning hemma i vardagsrummet varje gång jag hör låten. Men bara när jag är ensam hemma så klart. 

Ett år av kärlek

2011-05-24T08:08:00.000+02:00

I söndags var det ett år sedan vi gifte oss. Tiden går fort, alldeles för fort. Det känns som om det vore igår även om det har hänt mycket sedan dess. Jag hoppas att mina minnen från den lyckligaste dagen i våra liv kommer att vara lika klara och tydliga om ytterligare några år.

Klas hade planerat hela firandet på egen hand. Jag behövde bara hänga med och go with the flow. Det var skönt. Jag gillar att bli överraskad. Vi började firandet redan på lördagen. Klas tog med mig till restaurang 1900 där vi åt en mycket god middag. Kvällen fortsatte sedan hemma i vårt vardagsrummet där Klas dukade upp jordgubbar, choklad och samma bubbel som vi drack på bröllopet. Dessutom fick jag en bukett rosor. Buketten innehöll samma slags rosor som jag hade i min brudbukett <3. Han hade till och med letat upp en av våra bröllopsvaser. Är han inte fantastisk min fina man? 

På söndag förmiddag tog han med mig till Villa Källhagen, där vi för exakt ett år sedan spenderade vår romantiska bröllopsnatt. Vi åt en fantastiskt god brunch på vårt bröllopshotell. Sedan gick vi en promenad på Djurgården. Jag hoppas att alla bröllopsdagar blir lika fina romantiska som den första.

Slutresultat vecka 12

2011-05-23T16:38:00.000+02:00

Då var den första fasen av bantningen klar. Slutresultatet blev 14,5 kg. Det blev inte en lika stor viktnedgång som förra gången. Men jag är ganska nöjd ändå. Från och med nu kommer mina måltider att bestå av:

Frukost: Tre knytnävar frukt eller grönsaker och en handflata protein

Lunch: Måltidsersättning

Mellanmål: Måltidsersättning

Middag: Tre knytnävar frukt eller grönsaker och en handflata protein.

Så här kommer jag att hålla på tills jag nått min målvikt. En dag i veckan kommer jag nog att fuska. Därför kommer det att ta ett bra tag innan jag når min målvikt. Men jag har inte bråttom. Ibland måste man få njuta av livets goda. Sakta men säkert kommer jag att nå min målvikt. För långsamt leder också någonstans. 

Hur är det möjligt?

2011-05-18T10:15:00.002+02:00

Jag är normalbegåvad. Snabbtänkt och lättlärd. Mitt modersmål är svenska. På högskoleprovet har jag alltid haft höga poäng, oftast alla rätt på ordkunskapen och på den svenska läsförståelsen. Jag har läst 60 p svenska på högskola. Trots detta sitter jag här i soffan och förundras över att jag inte fattar ett skit när jag läser i en broschyr från Försäkringskassan. Jag fattar ingenting, nada. Hur är det möjligt? Har jag plötsligt blivit ointelligent eller är det Försäkringskassan som är dåliga på att skriva texter? Jag väljer det sista. Dubbla negationer, syftningsfel och tråkig byråkratsvenska behöver jag säga mer. Skärpning Försäkringskassan!

Smärta

2011-05-17T09:33:00.000+02:00

Igår var det ingen roliga dag och idag är det ingen rolig dag. Min rygg värker. Den värker på morgonen, den värker på dagen och den värker på natten. Varje rörelse är en plåga. Jag kan varken sitta, ligga eller stå. Jag är rådlös. Det bränner och värker bröstkorgen och när jag andas skär det som om det vore knivar i bröstet. Jag känner igen smärtan. Det är samma smärta som jag hade i brösten hela hösten. Nu ska smärtan och inflammationen stoppas med Pronaxen morgon och kväll. Det hjälpte förra gången och det borde hjälpa den här gången också. Det måste hjälpa. Annars är jag förlorad. Jag försöker att tänka på det gamla citatet; "Smärta är svaghet som lämnar kroppen." Då känns det lite mer uthärdligt.

Slutspurt

2011-05-16T10:06:00.000+02:00

I helgen har vi haft besök från Umeå, träffat våra Gotlandskompisar som var i stan, gått på en vigsel och varit barnvakter m.m. Fullhuggning och ingen tid till bloggandet. Men nu är jag tillbaka.

Idag vågade jag äntligen ställa mig på vågen efter 14 dagars vägningspaus. Jag var livrädd. Men till min stora glädje visade vågen samma vikt som får 14 dagar sedan, trots den senaste tidens mat, godis och chipsfrossa. Det känns väldigt skönt. Nu är det bara  en vecka kvar på dieten och det är dags att göra en snygg slutspurt. Jag siktar på att gå ner ytterligare 1,5 kg. Det borde jag klara på en vecka. Sedan övergår jag till att utesluta kolhydrater och att byta ut två måltider/dag mot måltidsersättningar. Riktig mat två gånger/dag vilken fröjd!

Tummen ner för Sjöbergs mamma

2011-05-11T13:57:00.001+02:00

Patrik Sjöbergs mamma har tagit bladet från munnen och kommenterat de sexuella övergrepp som hennes forne sambo Viljo Nousiainen utsatte hennes son för. När man läser delar av intervjun önskar man att bladet hade stannat för munnen.

”Jag borde ju ha förstått, jag borde ha satt stopp för denna relation.  Eller kanske inte ändå... Trots all skit fick Patrik ett fantastiskt liv  som idrottare på världsnivå. Utan Viljo hade hans liv antagligen blivit  betydligt mer mediokert. Men priset har varit högt.” 

Jag fattar verkligen ingenting av det här uttalandet. Hon säger att hon borde ha stoppat relationen eller kanske inte ändå. Hur tänker hon egentligen? Skulle hon inte ha agerat om hon visste vad som pågick? Var framgången viktigare? Menar hon på fullaste allvar att Patriks liv skulle ha varit mediokert utan Viljo Nousiainen? Frågorna är många. Jag hoppas innerligt att hon är felciterad eller att hon inte har tänkt igenom sina svar tillräckligt noggrannt. Kanske var hon stressade över intervjusituationen eller fortfarande chockad över avslöjandet. Vad vet jag. Det enda jag vet, är att om detta är hennes riktiga åsikter så tycker jag att hon är fullkomligt dum i huvudet. Jag tror att alla skulle välja att leva ett fattigt, tråkigt och fullkomligt mediokert liv framför att få en fantastisk karriär som elitidrottsman om priset man måste betala för sina framgångar är att utsättas för sexuella övergrepp. Det tror jag även att Patrik tycker och kanske hans mamma också, om hon tänker efter på riktigt.

Blomdödaren

2011-05-11T09:29:00.002+02:00

Jag skulle vilja ha de där magiska fingrarna. Fingrar som kan få vilken växt som helst att växa, frodas och blomma. Gröna fingrar som omsorgsfullt planterar om sina växter i en större kruka med ny och näringsrik jord. Fingrar som vattnar sina växter precis lagom mycket och som ibland ger dem växtnäring. Gröna fingrar som pysslar om sina växter och plockar bort deras döda gamla blad. Fingrar som inte glömmer bort sina växter. En mun som talar vänligt och kärleksfullt till sina älskade växter. 

Vad fantastiskt det vore att få äga dessa gröna fingrar. Jag dödar nästan alla växter som kommer i min väg. Det finns tre sorters krukväxter som överlever hemma hos oss Fredskalla, Svärmorstunga och Orkidéer. Varje gång jag testar att köpa någon ny slags krukväxt dör den inom 1-2 veckor. För ganska exakt två veckor sedan köpta jag en rosa Pelargon. Jag älskar Pelargonier. De är väldigt vackra och enligt floristen ska de vara extremt lättskötta. Pelargonier gillar starkt solljus och mycket vatten. Hur svårt kan det va? Tydligen jättesvårt om man heter Elin. Den är redan halvdöd. Skit också!

Bröllopsbokslut, check

2011-05-10T10:20:00.001+02:00

Om ni tittar riktigt noggrannt på bilden ovan, ser ni att vi hade otur. Två frimärken per tackkort. 804 kr. Behöver jag säga mer. Även om vi är ruinerade så har jag en bra känsla i magen. När tackkorten är postade kan vi äntligen stänga projektet "Bröllop 2010". Det känns skönt nästan befriande. Nu kan vi blicka framåt och planera vår 1-åriga bröllopsdag.

Blandad kompott

2011-05-09T11:24:00.001+02:00

Då var det måndag igen och man kan än en gång konstatera att jag är värdelös på att blogga på helgerna. Jag har inte gjort en enda uppdatering sedan i fredags, förlåt. Våra helger är alltid fullproppade med olika slags aktiviteter och det är i princip omöjligt att hinna sätta sig ner och blogga. Jag ska försöka att skärpa mig. I framtiden ska jag försöka att göra korta blogginlägg via min IPhone. Nog om detta. Vad har hänt sedan sist? Vi har 40-årskalasat i dagarna två. Jag har käkat mat, glass, godis, tårta, chips och pommes frites. Allt onyttigt man kan tänka sig. Dessutom har jag druckit vin, bubbel och drinkar. Det har varit en mycket dålig helg för min bantning och jag vågar inte ställa mig på vågen idag. Jag ska förlänga min bantningsperiod med två extra veckor eftersom jag har tokfuskat flera gånger.Det är dags att skärpa till sig och sluta fuska. 

Igår blev vi äntligen klara med våra tackkort. Nu är det färdigmonterade, kuverten är igenslickade (heter det så egentligen?) och adressetiketterna är fastklistrade. Snart kan vi skicka iväg dem och göra bröllopsbokslut. Det enda som saknas är frimärken. Frimärken är dyrt. Vi hoppas att det räcker med ett frimärke per tackkort annars blir det jättedyrt. Rättare sagt 804 kr dyrt. Jag ska väga dem idag håll tummarna för att det räcker med ett frimärken.

Framsidan

Baksidan

Onyttighetshallucinationer

2011-05-06T09:50:00.000+02:00

Idag har jag för första gången på 9,5 veckor ett sjukt sug efter onyttigheter. Jag skulle kunna döda för att få äta någonting som innehåller fett, salt eller socker. Tänk vad fantastiskt det vore att gå in i en godisaffär och plocka ihop en massa lösviktsgodis i en stor och fet godispåse. Påsen skulle mestadels innehålla choklad och saltlakrits. Mums vad gott det vore. Det vore som en dröm att få trycka i sig en nybakad kanelbulle, en chokladboll eller varför inte en stor bit kladdig chokladkaka. Jag skulle vilja gå in i en korvkiosk och beställa en stor pommes frites med mycket salt och ketchup. Tro det eller ej men idag längtar jag till och med efter en påse chips och dipp. Det är verkligen konstigt eftersom jag i vanliga fall inte är jätteförtjust i chips. Man kan utan att överdriva säga att jag onyttighetshallucinerar. Att det känns så här under en lång och hård bantningskur är väl egentligen ganska naturligt och inte särskilt konstigt. Men det är inte särskilt roligt trots att jag vet att hallucinationerna och suget försvinner om jag tränar eller försöker att tänka på någonting annat. Nu ska jag bekämpa suget med ett glas vatten, en smoothie och ett träningspass.

Pysselkväll

2011-05-05T09:18:00.001+02:00

Nu är det inte långt kvar tills vi kan skicka ut våra tackkort. Tackkorten är sista delen av bröllopsplaneringen och det känns oerhört skönt att vi hinner göra bokslut innan vår ettåriga bröllopsdag.

Igår hade vi en sån där tråkig och förhatlig pysselkväll. Jag har blivit pysselfobiker efter allt pysslande som jag höll på med innan bröllopet. Jag har liksom pysslat klart för resten av mitt liv. När vi plockade fram de 112 st tackkorten och bilderna blev jag illamående och yrslig. Jag kände ett enormt pysselmotstånd. Det slutade med att det bara var Klas som monterade fast bilderna i tackkorten. Jag har faktiskt inte dåligt samvete över det eftersom jag har gjort allt förarbete såsom att beställa bilderna, designat tackkorten, fixat en tryckfärdig pdf, skickat ut offerter till olika tryckerier, hämtat ut de färdiga tackkorten hos Crimsons samt gjort allt adresssetiketter. Klas har inte lyft ett finger därför får monteringen bli hans jobb. Nu lutar jag mig tillbaka och låter honom sköta resten. Det känns bra!

Överhört

2011-05-05T08:48:00.000+02:00

Igår överhörda jag ett roligt samtal mellan två stycken 60 plusare på en klädaffär.

Dam 1: Jag hade tänkt att köpa de här jeansen. Men jag tror att det är ett par mammabyxor. Det är ju resår i midjan.

Dam 2: Ja det måste det vara. Jeans brukar inte ha resår i midjan om det inte är ett par mammabyxor. De har fin färg i alla fall. Oj vad mycket stretch det är i dem.

Dam 1: Ja det är väldigt täjbara. Det är skönt för de som är gravida. Vi kanske ska fråga butiksbiträdet om det är ett par mammabyxor. Jag kan ju inte köpa ett par mammabyxor.

De ropar på butiksbiträdet

Dam 1: Är det här ett par mammabyxor.

Butiksbiträdet: Det är inga mammabyxor. Det är ett par jeansleggings.

 

Dunkel tid av höst

2011-05-04T10:48:00.001+02:00

Hej då solen och värmen. Hej snö, kyla, ösregn och kalla vindar. Det har blivit höst i Stockholm. Någon tyckte att våren och sommaren kunde dröja. Igår åkte vinterjackan, mössan och vantarna fram igen. Deprimerande. Det känns som om det har snöat, regnat och varit grått i flera år. Idag känner jag mig som vädret. Jag hoppas att hösten inte är här för att stanna. 

Resultat vecka 9

2011-05-02T11:16:00.000+02:00

Den här veckan vågade jag ställa mig på vågen och det var ett positivt resultat som visade sig. - 1 kg sedan vecka 7. Jippi! Min farhågor besannades inte, tack och lov. Påskens kalasande hade inte gett någon viktuppgång. Vilken tur jag har. Nu ska jag fira med en promenad.

Slutresultat

Vikt: - 14,5 kg

Midjemått: - 14 cm

Vår i Stockholm

2011-04-30T13:28:00.003+02:00

Jag älskar Stockholm, trots att jag är norrlänning i själ och hjärta. Det allra bästa med Stockholm är att vintrarna är mildare och framför allt att våren kommer mycket tidigare än i Norrland. Det är snart sommar här medan det fortfarande är kallare och ligger lite snö kvar på marken i Norrland. 

Jag är oerhört fascinerad av växtligheten här nere. Det finns så många vackra växter och träd här som aldrig skulle överleva de hårda vintrarna i Norrland. På våren njuter jag av alla fina blommor och blomstrande träd. Det kan fortfarande kännas lite exotiskt ibland, eftersom jag inte uppväxt med att se dessa växter varje vår. Jag njuter framför allt av de blomstrande körsbärsträden i Kungsträdgården. De är oerhört vackra. Jag blev förälskade i dem under mina första vår i Stockholm och den kärleken har bestått i 13 år. Kungsträdgården, som egentligen inte är någon särskilt vacker plats i vanliga fall, lever upp när körsbärsträden blommar. Jag älskar att sitta där och titta på blommorn som tjuren Ferdinand. I år gick jag äntligen loss med kameran och dokumenterade de vackra träden. Titta och njut!

Sur Elin

2011-04-29T09:31:00.000+02:00

Den här veckan har jag varit på sjukt dåligt humör. Typ hela tiden. Jag har retat mig på att det bara är äldre och halvdöende människor som får skrapa triss på Nyhetsmorgon. Irriterat mig på buffliga människor på tunnelbanan. Tjatat och gnatat på Klas att han måste boka en tvättid (det är han som sköter tvätten) och hjälpa till mer här hemma. Jag har surat över vår långsamma Internet uppkoppling och över att livet är allmänt orättvist.

Jag har irriterat mig på att alla tanter på Itrim älskar mig och vill prata med mig hela tiden. De pratar och pratar och pratar. I normala fall tar ett träningstillfälle inklusive dusch ca 1 h och 40 min men jag får alltid plussa på minst 30 min, eftersom någon tant vill prata i omklädningsrummet. De pratar om sina misslyckade viktnedgångar, underlivsproblem och knäproblem m.m. Jag är kanske tråkig som inte uppskattar en liten pratstund men för mig är träning avkoppling och tid för eftertanke inte ett kafferep. Dessutom tränar jag 3 ggr/vecka vilket betyder att det blir 1,5 h timmes tantprat varje vecka.

I vanliga fall brukar jag stå ut med jobbiga människor, tantprat och diverse oegentligheter. Men denna vecka har orken av någon underlig anledningen inte funnits där. Någon slags emotionell trötthet har lagt sig som en slöja över mitt liv och jag känner inte riktigt igen mig själv. Det kan bero på att jag blir lite trött av det låga kalorieintaget. Jag hoppas att orken kommer tillbaka och att jag blir mig själv nästa vecka. Det måste bli så. Ibland måste man bara bestämma sig för att vissa saker ska ske. Och jag har bestämt mig för att nästa vecka ska bli en bättre vecka.

Ljuva påsk

2011-04-28T09:02:00.000+02:00

Tiden går fort när man har roligt. Nu är ledigheten och påsken över. Livet har blivit så där vardagligt och tråkigt igen. Nu sitter jag här med min bantningssmoothie och lever på de fina minnen. Kvalitetstid tillsammans med min man, goda vänner, skratt, skogspromenader, korvgrillning över öppen eld, god mat och goda viner. Ibland är livet ljuvligt. 

Resultat vecka 8

2011-04-27T08:46:00.000+02:00

Veckans resultat uteblir. Det känns onödigt att ställa sig på vågen efter vår matglada påsk, trots att jag nog varken har gått upp eller ner i vikt under dessa dagar. Jag har undvikit godis och efterrätter. Dessutom har mina portioner varit väldigt små. Efter åtta veckor på måltidsersättningar rymms det inte särskilt mycket i den förkrympta magsäcken. Men jag har bestämt mig för att undvika en vägning denna vecka. En vägning skulle bara generera en massa onödig ångest. Nu tar jag nya tag och blickar framåt. Ny vecka, nya möjligheter och enbart måltidsersättningar.

Glad påsk!

2011-04-21T14:16:00.001+02:00

När jag var liten dignade vårt hem av diverse påskpynt. I köket hängdes de knallgula påskgardinerna upp. På borden lades det ut knallgula dukar med kycklingar på. Mamma plockade ris som sattes i vaser och sedan pryddes med färgglada fjädrar. På hyllor och bord satte vi små kycklingar, påsktuppar och påskkärringar. 

Vårt hem (mitt och Klas) är nästan helt fritt från påskpynt. Jag har alltid avskytt påskpynt. Påskpynt är bland det fulaste jag vet speciellt de där små gula kycklingar, de fula påskkärringar som sitter på kvastar och påskriset med de färglada fjädrar. Usch och fy! Jag tror att mitt avsky för påskpynt bottnar i att jag inte tycker om gult. Gult är fult! Jag äger ett endaste påskpynt och det är ett fint påskägg, som jag köpte på Indiska för några år sedan. Observera att ägget inte är gult (se bilden ovan). I år finns det tyvärr inget godis i ägget. Men det får stå framme som prydnad. Jag tror att det blir påsk även om man låter bli att påskpynta och att äta godis. 

Imorgon åker vi till våra vänner i Vimmerby för att fira påsk. Det är fjärde året i rad som vi firar tillsammans med dem och nu kan man väl äntligen kalla det för en tradition. Jag ska försöka att hinna göra några inlägg på bloggen under påsken. Men jag vill för säkerhets skull tillönska er en synnerligen glad påsk redan nu. Jag hoppas att ni får en mysig och skön ledighet i solen. Sist men inte minst vill bantaren ge er ett gott råd, ät många ägg och lite mindre godis. Påskkramar till er alla!

Från fri till fast

2011-04-20T11:29:00.003+02:00

Jag börjar tröttna på frilanslivet. Det ständiga jagandet efter ett nytt jobb. Osäkerheten. Att inte veta vad som väntar bakom nästa hörn. Det ständiga ringandet, mejlandet och tiggandet efter ett jobb. Besvikelsen, när någon ringer och erbjuder ett roligare och bättre jobb med bättre lön än det man precis har tackat ja till ett annat. Ingen semester. Inga löneförmåner. Ingen ny mobiltelefon eller någon som betalar dina jobbsamtal. Jag tror att det är dags att söka ett fast jobb även om jag på ett sätt älskar frilanslivet. Man brukar säga att hatkärleken är den enda sanna kärleken. Kanske stämmer det. Jag älskar den frihet som frilansandet ger. Friheten att själv få välja arbetsplats. Att själv få välja när man ska jobba. Nya, fräscha och roliga projekt med nya och spännande kollegor. De nya kollegorna som ibland blir till nya goda vänner. Jag avskyr slentrian. Att  sitta fast på samma arbetsplats med samma gamla chef och kollegor år ut och år in. Jag vill och behöver blir utmanad hela tiden annars dör min kreativitet och mitt driv. Det måste finnas ett fast jobb som är roligt och omväxlande. Ett jobb där det finns en bra chef och roliga kollegor. Jag ska försöka att hitta det. Jag ska försöka att ge det en chans. Kanske kommer jag inte att gilla det. Men jag tror att frilanslivet alltid kommer att finnas kvar och vänta på mig bakom nästa hörn om jag ångrar mig.

Allergi, förkylning och träningsabstinens

2011-04-19T08:57:00.001+02:00

Nu verkar det som om våren och värmen är här för att stanna, vilket är mycket härligt. Men med den plötsliga vårexplosionen medföljer pollenexplosion, vilket är mindre härligt. Ögonen kliar och rinner. Näsan är ömsom tät och ömsom rinnande. Ständigt huvudvärk. Häftiga nysningsattacker. Men värst av allt är den förlamande tröttheten. Jag skulle kunna sova dygnet runt. Ovanpå denna förfärliga vårallergi har jag dessutom blivit förkyld. Igår var jag helt utslagen. Jag låg på soffan hela dagen. Enligt febertermometern var jag feberfri men det kändes som om hela jag skulle brinna upp. Kroppen och immunförsvaret jobbade på högvarv för att göra sig av med både allergin och förkylningen. Det känns mycket bättre idag och det är dags att gå till Apoteket för att inhandla diverse mediciner. Nu ska allergin få sig en omgång!

Jag hatar att min förkylning sätter stopp för min träning. Det är otroligt irriterande. Jag som äntligen har kommit i form och blivit beroende av träningen. Men det värsta av allt är att ingen träning = en mindre eller utebliven viktnedgång. Jag hoppas att många och långa promenader kan kompensera träningsförlusten. Nu ska jag försöka att göra någonting kreativt av min träningsabstinens.

Resultat vecka 7

2011-04-18T11:23:00.000+02:00

Jag försöker att inte bli frustrerad över veckans resultatet - 1 kg. Viktminskningen masar sig alltför långsamt framåt. Jag vill rasa minst 2 kg/vecka. Att raset uteblir är dock mitt eget fel! Jag fuskar med att äta riktig mat (minus kolhydrater) ca tre dagar i veckan. Det är tydligen tre dagar för mycket. I helgen har jag till och med druckit några glas rödvin usch och fy vilket frosseri. Efter påskhelgen är det slut på fuskandet. Jag tänker gå all in de sista 4 veckorna, så att jag får ett slutresultat på - 19 kg.

Slutresultat

Vikt: - 13,5 kg

Midjemått: - 13 cm

Dagens låt

2011-04-17T12:59:00.000+02:00

Jag sitter i solen på vår fina balkong och lyssnar på den fantastiske José González. Njuter av våren, solen och musiken! 

Tjockiskläder

2011-04-15T17:05:00.005+02:00

Den största vinsten med att gå ner i vikt, näst efter hälsovinsten är att man slipper handla kläder på tjockisavdelningar. Kläderna är helt groteskt fula! Jag tackar min lyckliga stjärna, för att det under min tjockisperiod var modernt med stora tunikor och tights. Nio gånger av tio kunde jag faktiskt handla på en smalavdelning, tack och lov. Även om det är 1,5 år sedan jag gick ner i vikt så njuter jag av att handla kläder på helt vanliga affärer. Det är helt ljuvligt att känna sig normal igen.

Tjockisavdelningarna är den modeintresserades mardröm. Det enda man kan köpa på dessa avdelningar är blommiga tält med rundade halsringning som gör att man ser ännu större ut, byxor med konstig passform, helt raka t-shirtarna med rundad halsringning, kläder i dova färger eller kläder i galna färger såsom ex. chockrosa och knallturkost. Jag fattar inte hur klädskaparna tänker! Tror de att man per automatik är ointresserad av mode bara för att man är tjock? Gör de fula kläder till tjockisar för att göra dem till åtlöje? De sitter säkert i sina ateljér och tänker, nu ska vi göra riktigt fula kläder till tjockisarna, så att de måste banta om de vill ha fina kläder.

Det är dags att tänka om! Hur svårt kan det vara att skapa fina kläder för de som bär på några extrakilon? Det borde väl vara lätt som en plätt att göra de vanliga kläderna några storlekar större. Man känner sig omöjligt ännu fulare, ännu större och mer onormal då man måste bära fula och omoderna kläder. Att det inte finns fina kläder i större storlekar än 40/42 beror nog inte på att modeskaparna är inkompetenta det måste bero på deras ointresse och en ovilja.

So boring!

2011-04-14T10:03:00.002+02:00

Å vad jag har blivit tråkig och medelålders de senaste åren. Tråkig och torr som fnöske!

- Jag går sällan ut och dansar 
- Jag anordnar nästan aldrig fester.
- Jag går aldrig på konserter eller teaterföreställningar. 
- Jag tackar notoriskt nej till alla roliga eventinbjudningar som jag får på Facebook. 
- Jag går nästan aldrig på releasefester m.m. 

Jag förstår inte vad som har hänt med mig. Förr i tiden var jag en rolig partytjej som aldrig tackade nej till en fest. Jag hängde ute minst tre kvällar i veckan på olika tillställningar. Garderoben var fylld med roliga festkläder och sminkväskan med läppstift och ögonskuggor i skarpa färger. Nu finns det bara tråkiga vardagskläder i min garderob och sminkväskan är fylld av ögonskuggor i bruna toner och läppglans i diskreta färger. De glada och festliga tillställningar är utbytta mot stillsamma middagar på restauranger eller hemma hos vänner, fester som sällan resulterar i utgång samt långa pratstunder med vänner på lugna barer eller caféer. Nu måste tanten skärpa till sig. Från och med nu ska jag i alla fall titta på inbjudningarna innan jag tackar nej, jag ska gå på minst en rolig tillställning per månad och jag ska köpa lite roligare kläder och smink. Nu är jag trött på allt softande. Det är dags för lite mer glitter och glamour! Man behöver inte bli torr och tråkig bara för att man närmar sig 40. Partypinglan måste återuppstå åtminstone en dag per månad.

Dagens craving

2011-04-13T15:59:00.000+02:00

Det var länge sedan jag hade en craving. Nu har jag en, tyvärr! Jag skulle vilja byta ut våra obekväma formpressade stolar i köket till ett par mer bekväma och snygga 50-talsstolar. Det ska vara dansk design så klart. Dessa stolar skulle passa utmärkt till vårt 50-tals bord i teak. Me like! 

Bättre sent än aldrig

2011-04-13T10:50:00.001+02:00

Håll i hatten nu är vi äntligen på gång med tackkorten. Kanske hinner vi skicka ut dem innan vi firar 1-åriga bröllopsdag. Men bättre sent än aldrig. Idag hämtade jag ut våra fina tackkort från tryckeriet Crimson. Jag är väldigt nöjd och kan verkligen rekommendera dem. De är väldigt billiga och tryckkvalitén är mycket bra! Nu väntar vi på att få foton från vår superduktiga fotograf Paulina sedan kör vi, tjoho. 

Tatueringsdags?

2011-04-12T11:09:00.002+02:00

Jag har velat göra en tatuering i flera år men aldrig vågat. Snart är det dags att övervinna min rädsla och slå till. Jag antar att det flesta tatuerare steriliserar sina instrument nu för tiden, så att  man inte behöver vara rädd för att få någon läskig sjukdom. Smärtan  borde man väl stå ut med eller... 

Motivet är klart (se bilden) och jag vet var den ska sitta. Varför tveka? Är det någon som har ett förslag på en duktig, proffsig och psykologisk tatuerare som är villig att ta en paus när man ber om det?

Elins nya hobby

2011-04-12T10:52:00.000+02:00

Jag har bestämt mig för att bli lite mer pysslig. Inom en snar framtid kommer jag att göra egna kakfat av fina gamla tallrikar. Visst är kakfaten på bilderna fina? Jag tror inte att de är speciellt svårt att göra. Det enda kluriga momentet är att borra hål i tallrikarna utan att de spricker. Men just det momentet överlämnar jag med varm hand till Klas. Jag hoppas att han blir glad över att få hedersuppdraget. Snart har jag en ny hobby. Elin goes pysslig wohoo. Vi får se hur länge det varar.

Resultat vecka 6

2011-04-11T12:20:00.000+02:00

Nu är det äntligen halvtid, sex veckor gjorda och sex veckor kvar. Jag är väldigt nöjd över resultatet. Det bådar gott inför det kommande slutresultatet även om viktminskningen går lite långsammare nu. Men det var likadant förra gången. Jag hade några veckor då viktminskningen segade lite efter att sedan rasa ytterligare i vikt de sista veckorna. Håll tummarna för att det blir likadant den här gången. 

Slutresultat

Vikt: - 12,5 kg

Midjemått: - 12 cm

Träning

2011-04-09T13:26:00.001+02:00

I förrgår var jag ensam på Itrims gym. Det var nog första och sista gången jag fick vara helt ensam i träningslokalen. Jag passade på att ta en bild så att ni får se vart jag sliter som ett djur flera gånger i veckan. Det här med cirkelträning är inte riktigt min grej men jag gör det ändå. Jag känner att jag blir starkare och starkare för varje vecka. Dessutom orkar jag mer och mer. När jag är klar med min viktnedgång blir det aerobics och zumba för hela slanten för det är mycket roligare. Tack och lov är träningspassen korta på Irim man kör kort och intensivt i 30 min. 1 min styrka och 1 min kondition. Man byter station när den elektroniska rösten i musikbakgrunden säger "Byt station". Det är härligt att inte behöva tänka själv.

Preppy vit arier med bra hållning sökes

2011-04-08T09:10:00.003+02:00

Visste ni att Vasastan är det nya Östermalm och att pärlörhängen symboliserar moderskap? Sådana matnyttiga saker kan du får lära dig om du söker arbete som barnvakt på Nannyakuten. När Nannyakutens personalchef utbildar blivande barnvakter får man inte lära sig viktiga saker såsom första hjälpen, hjärt- och lungräddning eller hur man byter en blöja. Istället får man lära sig att sträcka på ryggen, lyfta upp hakan och hålla in magen för att utstråla självkänsla och lugn. Man ska spegla och efterlikna Nannyakutens kunderna som tillhör det överskiktet i samhället och gärna använda ord som ”toppen!”, ”härligt” och ”topp”. Du får aldrig tacka nej till en kopp kaffe även om du inte är en kaffedrickare och det är klädstilen ”preppy” som gäller.

–Det kan översättas med sportigt, prydligt, klassiskt. Tänk Ralph Lauren, Peak Performance, Lacoste, säger hon.

Blåjeans. Kanske en liten blå kofta. Rosa topp. Och om vi passar i det, håret uppsatt i hästsvans.

Familjerna förvarnas om man är en kolsvart tjej från Somalia eller om man är rund och go, för att det inte ska chockas. Är inte det skrämmande? Svimmar kunderna eller dör det om det inte står en vit och smal arier utanför dörren. Jag hoppas verkligen att personalchefen underskattar sin kunder. Annars går skam på torra land! Den där personalchefen skulle aldrig anställa mig. Jag klär mig inte är preppy, jag är svart, äger inga pärlörhängen och är mycket rund och go. Mitt nya arbete ska bli att åka runt på Östermalm och Djursholm och skrämma rika människor. Jag ska ringa på deras dörrar och när de öppnar ska jag säga bu. Jag undrar om de svimmar eller dör när det står en rund och go afrikan i vanliga kläder utanför deras dörr. Det ska bli ett sant toppnöje!

Det gör ont när knoppar brister

2011-04-07T11:43:00.000+02:00

Ja visst gör det ont när knoppar brister. 

Varför skulle annars våren tveka? 

Karin Boye 

I år har det har varit en extremt lång och kylig vinter med mycket snö. Det var nog fler än jag som tyckte att det var lite tröstlöst att under flera månaders tid halka och slira sig fram på Stockholmsgator. Vi var många som längtade efter isfria gator, sol och värme. Nu är våren äntligen här även om den tvekade ett tag. Jag borde vara glad som en lärka och pigg som en mört. Istället känner jag mig trött, hängig och lite deppig. Någon har tryckt på pause-knappen och mitt liv står liksom på hold. Jag sitter fast och kommer inte framåt. Livet jobbar emot mig, inte för och det känns extra plågsamt när det är vår, livet borde leka. Men det blir väl bättre så småningom. När knopparna har brustit och våren har blivit sommar kanske livet ljusnar.

Nytt val ny ring

2011-04-06T10:24:00.002+02:00

Ibland önskar jag att man lyssnade lite mindre på andra människors åsikter. När jag valde förlovnings- och vigselring är ett bra exempel på ett tillfälle då jag skulle ha struntat i vad andra tyckte. Jag ville sätta in svarta diamanter i mina ringar, vilket jag inte borde ha berättat för någon. De allra flesta sågade min idé med argument såsom:

- Det där med svarta diamanter är bara en modegrej som kommer att vara ute snart. 

- Tänk på att du ska tycka om ringarna hela tid liv. Jag tror att du kommer att tröttna på det svarta. 

- De glimmar inte lika mycket som vanliga diamanter. Du kommer att ångra dig om du inte sätter in lite blingbling i ringen.

Nu ångrar jag bittert även om jag älskar mina ringar och tycker att de är fantastiskt fina. Men jag älskar svart. Nästan alla plagg i min garderob är svarta och svart var vår temafärg på bröllopet. Dessutom är jag ingen blingblingtjej. Jag äger inga smycken med mycket blingbling. I efterhand kan jag tycka att det var mycket märkligt att jag lyssnade så mycket på vad andra tyckte i denna fråga. När det gäller stilfrågor brukar jag vanligtvis strunta i vad andra tycker. Jag har min egna stil och brukar gå min egen väg. Givetvis ska man alltid lyssna på andra människors tankar och åsikter, så att man får nya infallsvinklar och perspektiv på sitt val. Men när man har funderat och övervägt ska man nästan alltid följa sin egen vilja. Min vilja var svarta diamanter. Det är tur att man alltid kan förändra en uppkommen situation med att göra ett nytt val. Man kan t.ex. byta ut diamanter eller köpa en till ring med svarta diamanter. Jag hoppas att min man är öppen för det sistnämnda förslaget.

Å vad dumt!

2011-04-05T09:32:00.000+02:00

Å vad jag börjar bli trött på den här bantningskuren! Speciellt trött börjar jag bli på mina smoothiesar även om de är väldigt goda. Att äta dricka något tre gånger/dag kan inte bli något annat än tråkigt och enformigt. Igår ägnade jag mig åt att göra en deprimerande liten uträkning. Det är sex veckor och sex dagar kvar på min kur, vilket är lika med 48 dagar. Jag dricker tre smoothiesar per dag x 48 = 144 st. Tänk att jag måste dricka 144 st smoothies innan den här kuren är klar. Jag skulle aldrig ha gjort den där uträkningen eftersom den gjorde mig nedstämd. Dumt gjort av mig!

Resultat vecka 5

2011-04-04T10:41:00.003+02:00

Oj vad det går bra, trots att jag fuskar ibland. På fredagar och lördagar äter jag lite middag oftast Sushi eftersom det innehåller väldigt få kalorier. Att fuska två gånger i veckan gör kuren lite mer uthärdlig och livet blir lite roligare. 

Nu har jag gått över den där magiska viktgränsen jippi! Jag kan äntligen se viktnedgången, när jag står framför spegeln. Dessutom känner jag mig inte lika plufsig längre. Träningen börjar ge resultat. Hela jag känns fastare trots att det finns mycket fett kvar på min kropp. Beach 2011 here I come!

Slutresultat

Vikt: - 12 kg

Midjemått: - 11,5 cm

Rasism

2011-04-04T10:23:00.001+02:00

Jag älskar den här illustrationen. Det här är ett bra exempel på smygrasism. Jag utsätts väldigt sällan för rasism, trots att rasismen ökar i Sverige. De få gångerna det uppenbarligen har hänt kan jag nog räkna på mina tio fingrar. Det hände oftare när jag bodde i Byske än i Stockholm. Människor är som bekant mer inskränkta på små orter. Men jag är väl medveten om att jag är väldigt dålig på att upptäcka rasism. Kanske går det mig förbi, eftersom jag inte aktivt letar efter det. Jag hade kanske varit mer uppmärksam och bättre på att upptäcka det, om jag hade blivit retad i skolan under min uppväxt. Min sensibilitet för rasism är extremt underutvecklad. Det kan mycket väl hända att jag inte fick det där jobbet eller att det där butiksbiträdet var otrevlig p.g.a. min hudfärg. Vad vet jag? Det enda jag vet är att jag inte vill bli den där mörkhyade tjejen som går omkring och tror att allt negativt, som händer henne beror på hennes hudfärg.

Jag är även väl medveten om att det är enklare att vara tjej. Mörkhyade killar har det mycket svårare. Dessutom är det en fördel att vara adopterad eftersom jag har gått i svensk skola hela mitt liv och är väl införlivad i det svenska samhället och de svenska traditionerna. Jag är "vit på insidan" och har ett svenskt namn, pratar perfekt svenska och har en akademisk utbildning. Med detta inlägg vill jag inte förringa att främlingsfientligheten ökar i Sverige. Jag vill inte heller förringa det faktum att Sverigedemokraterna har sprängt 4 %-spärren och kommit in i riksdagen. Det betyder att de rasistiska tendenserna i samhället har ökat och att vi aktivt måste arbeta för att förändra människors och framför allt ungdomars attityder. Jag vill bara göra er uppmärksamma på att de allra flesta människor i Sverige inte är rasister. Det kan kanske ge lite hopp inför framtiden.

Modiga Elin

2011-04-01T11:57:00.001+02:00

På vår bröllopsfest var det många vänner som höll fantastiskt vackra tal. Jag blir fortfarande rörd och lycklig när jag tänker på dem. Tyvärr var det mycket av innehållet som gick mig förbi och som passerade utan reflektion på grund av mina känslosvallningar och lyckotårar. Därför är jag väldigt glad över att vi filmade alla tal, så att man i efterhand kan titta, lyssna och reflektera. Mitt enda kvarstående minnen från alla dessa tal är att många använde ordet modig i sin beskrivning av mig. Jag blev oerhört förvånad. Hur kan någon tycka att jag är modig? Jag som är ganska försiktig och rädd för fåglar, höga höjder, katter, att åka karuseller och att göra saker som jag inte behärskar till fullo. Men den här veckan har jag kommit till insikt och förstått att jag faktiskt är ganska modig. Polletten har äntligen trillat ner. För den här veckan har jag gjort extra många modiga saker. Saker som var riktig läskiga men jag överlevde, trots att jag var rädd. Hurra för modiga Elin som ständigt trotsar sina rädslor, kastar sig ut i det okända och kliver utanför sina ramar, trots att hon är rädd! 

"Mod är att göra det du inte vågar. Där det inte finns rädsla finns heller inget mod"

Ökad trafik, bloggstart och bloggregler

2011-03-30T12:20:00.000+02:00

Jag är väldigt glad över att ni blir fler och fler som läser min blogg. Trafiken ökar i rask takt och det är jag jätteglad över. Det är roligt och lite overkligt att det finns helt okända människor som är intresserade av vad jag göra och vad jag har att säga.

Många av mina läsare har undrat varför jag valde att starta en blogg. Det finns faktiskt en speciell anledning till varför jag startade denna blogg. Jag hoppas att ni orkar läsa hela historien, eftersom den kommer att bli ganska lång. Jag har alltid älskat att skriva. Under min uppväxt har jag skrivit dagbok, dikter, kåserier, små noveller och låttexter. Att skriva har varit min stora hobby och mitt sätt att sätta ord på tankar och känslor. När jag skulle välja utbildning var det ganska självklart att jag skulle välja en utbildning där det ingick svenska och kommunikation. Därför föll valet på Retorikkonsultprogrammet.

Under utbildningen läste vi 20 p skriftlig framställning samt några poäng grammatik. Jag var väldigt förväntansfull inför dessa kurser och tyckte att det skulle bli askul. Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Efter grammatikkursen överanalyserade jag alla mina texter och rättade dem tills allt blev korrekt grammatiskt. Det resulterade i att det bara blev tråkigt och jobbigt att skriva. Dessutom blev alla mina texter stela och tråkig.

När vi läste skriftlig framställning blev vi indelade i små skrivgrupper. I gruppen skulle vi läsa och rätta varandras texter. Efter den konstruktiva kritiken från både gruppen och läraren skulle vi skriva om texterna tills alla var nöjda och glada över innehållet. Vi fick alltid skriva tre versioner av samma text innan de blev godkända. Plötsligt var det inte roligt och lekfullt att skriva längre. Jag fick prestationsångest och skrivkramp. Skrivkrampen har hållit i sig sedan dess. Dagboken är tom och jag har inte skrivit en enda text för nöjes skull på 5 år. Jag har dock skrivit mycket på jobbet, eftersom det har ingått i mina arbetsuppgifter speciellt då jag arbetade som webbredaktör.

Jag startade bloggen för att få tillbaka min skrivarglädje. För att komma förbi skrivkramp och prestationsångesten satte jag upp några viktiga regler för mitt bloggande.

1. När jag bloggar får prestationen inte vara i fokus det ska bara vara roligt.
2. Bloggen ska inte ha någon speciell inriktning. Jag får välja fritt vad jag vill blogga om.
3. Ett blogginlägg ska publiceras direkt när det är färdigskrivit. Att peta i innehållet och tänka för mycket är inte tillåtet.
4. Jag får inte rätta inläggen grammatiskt.
5. Det är förbjudet att ägna sig åt att vända och vrida på formuleringar
6. Den dagen bloggandet ger mig prestationsångest måste jag lägga ner den.

Det är tillsynes enkla regler men för mig är de väldigt svårt att följa. Det är en ständig kamp. Men övning ger färdighet och jag snart har jag vunnit över skrivkrampen och prestationsångesten. Tyvärr får ni bloggläsare stå ut med stavfel, syftningsfel och konstiga ordföljder. Men tänk på att de finns där av en anledning. Tack för att just du läser min blogg!

Dagens craving

2011-03-30T10:31:00.000+02:00

Jag längtar efter ett iskallt glas bubbel. När mina 12 veckor är avklarade ska jag fira det med att dricka ett halvt glas. I can´t wait!

Babyshower

2011-03-29T11:51:00.003+02:00

I helgen firade vi att den första tjejen i frugruppen som ska bli mamma med en hejdundrades babyshower. C blev chockad, förvånad och kanske till och med lite rörd när vi kidnappade henne. Hon hade verkligen inte förväntat sig att vi skulle anordna en babyshower. Efter kidnappningen åkte vi hem till L där vi hade dekorerat lägenheten med rosa ballonger, girlanger, blommor och annat babypynt. Hela babyshowern gick i rosa eftersom de ska få en liten flicka. Vi (eller dom) började festligheterna med alkoholfri Mimosa, middag, cupcakes och frukt. Under middagen fick C svara på en massa olika bebisfrågor av olika karaktör. Hon klarade testet med bravur. Sedan var det pysseldags. Vi gjorde tygtryck på babybodies. Nu har C en massa unika och personliga babybodies till sin bebis, som är gjorda med kärlek och omsorg. Kvällen avslutades med en "gissa barnmatenlek" vilket inte uppskattades av den blivande mamman, som med förbunda ögon var tvungen att smaka olika slags barnmat. Vi andra tyckte dock att leken var kul speciellt då C gissade på att kalopsen var gröt. Dagen och kvällen bjöd på många skratt, intressanta diskussioner och en härlig gemenskap!

Resultat vecka 4

2011-03-28T09:20:00.002+02:00

Viktminskningen avtog något denna vecka eftersom jag ökade kaloriintaget från 600 kalorier/dag till 800 kalorier/dag. Men jag gick i alla fall ner 1 kg och det är bättre än ingenting. Jag är nöjd, glad och byxlös. Nu är nästan alla kläder i garderoben för stora eller för små. Men det är ett angenämt problem och inom ett par veckor kommer de små kläderna att vara lagom.

- 10 kg är en ganska stor viktnedgång. Men när jag tittar på mig själv i helkroppsspegeln ser jag ingen skillnad. Jag ser same old fet Elin. Mycket snart kommer jag dock att gå under den där magiska viktgränsen då resultatet verkligen syns i spegeln. Jag längtar! 

Slutresultat

Vikt: - 10 kg

Midjemått: - 10,5 cm

The 80´s is back

2011-03-25T10:50:00.000+01:00

Käre tid the 80´s is back. I alla affärer hänger det korta och breda magtröjor i långa rader. Precis som på 80-talet. I hate magtröjor. Det är verkligen jättefult. Dessutom är det väldigt få människor som passar i plaggget. Man måste vara typ 17 år, extremt plattmagad och obystig för att det möjligtvis ska vara snyggt. Man har toppat det hela med att återinföra det förfärliga plagget skipants.Vad är det för fel på ett par vanliga snygga tights? Våga vägra skipants. Måtte det inte bli modernt med jätteaxelvaddar, då emigrerar jag. Jag kommer inte att haka på denna trend! Dessa kläder tvingar mig att färdas 22 år bakåt i tiden. Plötsligt minns jag hur det kändes att vara en liten osäker fjortis i magtröja och skipants. Högstadietiden var sannerligen ingen rolig och munter tid. Är det inte dags att glömma och begrava 80-tals modet så att vi stackars 70-talisterna slipper bli påminda om en svunnen tid. Kolla in Lena Ph:s kläder i detta klipp från 1987, förfärligt!

Elin loves kilklack

2011-03-25T09:58:00.000+01:00

Igår var jag och Hanna på stan för att titta på skor. Till min stora glädje upptäckte jag att kilklack är årets stora trend. Jag har alltid älskat kilklack eftersom de är enklare och skönare att gå i än en regelrätt klacksko. Dessutom får man inte lika ont i ryggen. Jag har otåligt gått och väntat på att det ska blir modernt med kilklack igen. Den som väntar på något gott.... Är inte skon på bilden fantastisk? Den finner man på Bianco för 500 kr, som hittat. Me like!

Flyttförbud!

2011-03-24T09:23:00.001+01:00

På söndag flyttar ännu en nära vän från Stockholm. De ska flytta till Trosa där de köpt ett jättefint hus. Kul för dem men tråkigt för mig. Det är alldeles för många goda vänner som flyttat från Stockholm de senaste åren.

- J har flyttat till Vimmerby. 

- K har flyttat till Arboga. 

- A har flyttat till Visby. 
- N har flyttat till Piteå.
- L har flyttat till Skellefteå.
- S har flyttat till Umeå.

- På Söndag flyttar C till Trosa.

Förhoppningsvis kommer inga fler vänner att flytta härifrån på ett tag. Men för säkerhets skull belägger jag ett flyttförbud för er som är kvar. Ni måste stanna kvar här med mig, för jag vill inte bli ensam kvar!

Älskade vår

2011-03-23T11:06:00.001+01:00

Vad härligt det är att leva då solen skiner, snön smälter och fåglarna kvittrar. Den älskade våren är äntligen här. Tummen upp för det! Tånaglarna är målade och det står utblommade tulpaner i en vas på köksbordet. Tydliga vårtecken.

Envis

2011-03-22T11:36:00.004+01:00

Min motivation är verkligen inte på topp! Jag skulle vilja lägga ner den här skittråkiga och utdragna bantningskuren. Det gick mycket lättare år 2009-2010 då jag hade ett klart och tydligt mål. Mitt mål var att komma i min supersnygga Garamajklänningen till bröllopet. När jag köpte brudklänningen på Blocket var det 10 cm kvar tills jag skulle kunna dra upp dragkedjan. Jag bestämde mig för att den där dragkedjan skulle upp innan bröllopet och köpte den. Så här i efterhand kan man tycka att jag var galen. Själv tycker jag att det var modigt gjort av mig. Jag kämpade som ett djur, att köpa en ny klänning var inget alternativ, jag älskade min fina Garamaj. Två veckor innan bröllopet satt klänningen helt perfekt. Min svärmor gav mig ett totalt bantningsförbud,för att klänningen inte skulle bli för stor.

Jag har satt upp nya mål för min bantning. Men inget mål i världen ger mig ett lika starkt driv som den där fina Garamajklänningen som var två nummer för liten. Den här gången är kampen mycket hårdare. Det enda som driver mig är min inneboende envisheten. Jag ska vinna den här kampen för jag är envis som synden, sanna mina ord!

Resultat vecka 3

2011-03-21T11:08:00.001+01:00

Nu är den värsta späkningsperioden över. Från och med idag får jag äta 800 kalorier/dag och godare produkter. Det känns skönt att säga hej då till alla äckliga shaker. 

Slutresultat: 

Vikt: - 9 kg

Midjemått: - 10 cm

Jag är är mycket nöjd över slut resultatet och att det bara är 9 veckor kvar. Tummen upp för det! 

Återhämtningsfas

2011-03-18T17:08:00.001+01:00

Mitt 2011 har inte startat särskilt bra. Det känns som om livet jobbar emot mig. Jag tar en liten bloggpaus tills jag fått lite vind i seglen och sett en ljusning i horisonten. Var inte oroliga I´ll be back min svackor brukar inte bli långvariga.

Atomkraft? Nej tack

2011-03-16T13:04:00.002+01:00

I Sverige har kärnkraftens vara eller icke diskuterats i mer än 60 år. 1980 genomfördes en folkomröstning där någon slags kompromisslinje vann. Inte särskilt förvånande i landet mellanmjölk. Debatten blommade återigen upp 1986 p.g.a. Tjernobylolyckan. Trots att jag bara var 12 år vid den tiden minns jag att alla pratade om kärnkraft. Till och med min morfar som var en extremt tystlåten man tog till orda och diskuterade vilt kring frågan. Han hade en klistermärke på bilen där det stod Atomkraft? Nej tack. Vad jag minns hade nästan alla ett sådant klistermärke på bilen eller en knapp med samma budskap på jackan. Man kan väl säga att jag är uppväxt med ett nej tack till atomkraft. I vanliga fall är jag ingen miljökämpe. Jag är askass på att källsortera, diskar under rinnande vatten och älskar mitt miljöfarliga fläckborttagningsmedel från USA. Men i denna fråga säger jag nej tack!

Det har varit relativt tyst kring kärnkraftsfrågan de senaste åren. Inte ens Centerpartiet har tagit upp frågan. Jag har alltid undrat varför ingen orkar kämpa för kärnkraftens icke vara längre. Var är alla härliga demonstrationståg och kampsånger? Jag hoppas och tror att det som har hänt i Japan kan bidra till att vi tar upp och dammar av kärnkraftsfrågan i Sverige. Frågan är trots allt ytterst aktuell då våra kärnkraftsverk är gamla och har reaktorer som behöver bytas ut inom kort. Ska de bytas ut eller ska vi lägga ner det är frågan. Varför inte en ny folkomröstning?

Dagens status

2011-03-16T12:14:00.000+01:00

Plötsligt händer det. Det var oväntat men välkommet! Jag är full av energi. Ibland känner mig nästan hög, som att man skulle gå på något. Antingen är det dieten eller den starka vårsolen som kickat igång mig. Vinterdvalan och det bitvis tunga sinnet är som bortblåst. Jag ringer samtal, rensar och organiserar. Nu har jag äntligen fixat de där sakerna som man borde ha gjort för sex månader sedan.

Min bantning går relativt bra. Laktosmagen har lugnat sig och är inte lika öm längre. Förhoppningsvis behöver jag inte avbryta kuren. Min mage ska klara det banne mig! Kilona rasar av och byxorna sitter löst jippi! Snart är det sommar jippi! Livet är härligt.

Japan i mina tankar

2011-03-15T10:24:00.003+01:00

Är det bara jag som tycker att det är otäckt att titta på filmsekvenserna från tsunamin i Japan? Att bevittna när det kolsvarta vattnet sveper in över land och ödelägger allt som kommer i dess väg är otäckt och ofattbart. Ingenting kan stoppa vattnet. Det som inte krossas av vattenmassor flyter med i den starka strömmen. Det som en gång var en stad finns inte mer. Ibland måste jag blunda under filmsekvenser eftersom jag är livrädd för att få syn på något som kan likna en människa i det kolsvarta vattnet. Många tycker att det är intressant och spännande att titta på filmerna. De fascineras över att det är någon som lyckats filma tsunamin utan att själv bli skadad. Jag tycker bara att det är sorgligt. Mina tankar går till alla dem som mist sina liv, alla barn som blivit föräldralösa och på hur människors drömmar och framtidstro har krossats. Jag tänker även på den radioaktiva strålningen som kan leva kvar i många år. Strålning som kan skada människors arvsmassa och därigenom kan skada Japans kommande generationer. Man påstår att den radioaktiva strålningen i Tjernobyl kommer att leva kvar i 48 000 år. Det är en mycket lång tid och jag hoppas att kärnkraftsolyckan i Japan inte är lika omfattande. Japan sörjer och jag med dem!

Bild: Greg Melander via Mokkasin 

Resultat vecka 2

2011-03-14T09:21:00.001+01:00

Håll i er - 4 kg och - 6 cm i midjemått. Jag tror dock att helgens laktosdiarrér kan bidra en del till viktminskningen eftersom jag har tappat en del vätska. Men det kan på sin höjd handla om 1-1,5 kg. Idag blir det en riktig vatten-drickar-dag p.g.a. att jag är alldeles snustorr i munnen. Men håll med om att -6 cm är inte illa pinkat. Jag är glad! Bantningen ger resultat. 

Dagens status

2011-03-13T14:15:00.002+01:00

Idag ligger jag i soffan och deppar. Jag tycker synd om mig själv. Klas är borta, jag är hungrig och jag har fortfarande lite ont i magen. Egentligen borde jag ge mig ut på en promenad men har liksom vuxit fast i soffan. Blir nog kvar här hela dagen eftersom det inte händer något kul idag.

Onsdagens hjälte Anton Hysén

2011-03-12T10:44:00.002+01:00

För många år sedan var jag på ett derby i Råsunda Stadion. Det var  förstå gången som jag tittade på en sådan stor fotbollsmatch live. Jag  minns hur jag knappt kunde koncentrera mig på matchen p.g.a. av alla bråk, den  hätska stämningen och de råa kommentarerna från  hejarklackarna. Plötsligt var alla jättearga och enormt lättprovocerade. Hela stadion kokade och bubblade av testosteronstinna killar,  som i samma sekund som de klev in i arenan förvandlats till ointelligenta  och primitvia grottmänniskor. Kulturen inom fotbollsvärlden är väldigt grabbig och jag kan tänka mig att samma stämning råder i klubbarnas omklädningsrum. Det kan sannerligen inte vara lätt att komma ut som gay i en sådan stark heterokultur. 

Idag vill jag hylla Anton Hysén, Sveriges första fotbollsspelare som vågade komma ut ur garderoben. Heja Anton! Det var mycket modigt gjort. När Fotbollskanalen.se publicerade "nyheten" väckte den en enorm uppståndelse och de homofobiska hatkommentarerna fullkomligt haglade in. Till slut gick otrevligheterna över gränsen och redaktionen beslutade sig för att stänga ner kommentarsfältet. Tänk att stämningen kan bli så hätsk över en sådan skitsak. Anton är homosexuell. Vad spelar det för jävla roll? Huvudsaken är väl att han är bra på att spela fotboll. Jag hoppas att fler följer Antons exempel och vågar ta klivit ut ur garderoben. Fotbollsvärldens  grottmänniskor måste lära sig att även bögar kan spela fotboll. 

Dagens status

2011-03-12T09:06:00.001+01:00

Käre tid vilken laktosallergiomgång jag fick mig igår! Vattentunna diareér och hemska kramper i magen. Oh my God. Det visade sig att de färdigblandade shakerna var baserade på lättmjölk, vilket jag upptäckte för sent. Slarvigt av mig. Från och med nu måste jag bli bättre på att läsa innehållsförteckningar, eftersom mjölkbaserade produkter är det värsta som finns för en laktosallergiker. De andra shakerna klarar jag av att dricka p.g.a. att de innehåller en mindre mängd skummjölkspulver. Skummjölkspulver genererar också laktoskramper i magen men inte i samma utsträckning som riktig mjölk. De kramperna som man får av pulvret är en liten droppe i havet jämfört mot de jag fick av lättmjölksgiftet. Nu måste jag tyvärr återgå till äckelshakerna och slänga bort de goda kaffeshakerna. Jag hoppas att kroppen inte gjorde sig av med alltför mycket vätska och salter, så att jag blir trött och matt hela dagen. Dagens status, tummen ner!

Dagens låt

2011-03-11T13:36:00.004+01:00

Vilken fantastisk sångerska Loreen är! Jag får gåshud av hennes röst och av hennes fantastiska version av melodifestivallåten My heart is refusing me. Att inte hon (och Pernilla Andersson förstås) gick vidare till finalen är en gåta för mig. Men det brukar aldrig bli bra resultat när svenska folket får rösta. Lyssna och njut!

Dagens status

2011-03-11T11:58:00.003+01:00

Idag står träning och mina sedvanliga 10 0000 steg/dag på agendan. Jag lider fortfarande av en fruktansvärd träningsvärk men jag tänker trotsa den och ge mig iväg på ännu ett härligt träningspass. Nu är det bara 9 dagar kvar på den hårda VLCD-kuren med 600 kalorier/dag. Sedan blir det LCD med 800 kalorier/dag i 9 veckor. Det ska bli gott att få äta smoothies och bars m.m. Jag hoppas att min tarm fixar laktos i 10 veckor och 2 dagar. Det gör ont i magen nästan hela tiden. Om den inte pallar med dieten får det bli vLCHF = 0 kolhydrater. Drömmen är att jag ska kunna fullfölja den påbörjade kuren. Men jag tänker inte att förstöra min tarm, när den sätter stopp då blir det ett stopp.

Inga mer tips tack!

2011-03-11T11:18:00.002+01:00

Jag börjar bli lite trött på alla människor som har åsikter om min bantning. Alla har något het tips på en bantningsmetod som fungerar mycket bättre än min. Det är väldigt snällt och omtänksamt. Men det här är min metod. Den metoden som jag har valt efter noggrannt övervägande. Metoden som passar mig. Jag måste bryta med mina gamla dåliga vanor, för att kunna bygga upp nya och bra vanor. För att bli motiverad måste jag får ett snabbt resultat. Att ta en paus från nästan allt ätande är det bästa med denna metod. Mina tankar blir klarare och skarpare av att äta få kalorier. Ni skulle bara veta vilka insikter som drabbat mig. 

Denna gång har jag hunnit göra en långsiktig plan för min viktnedgång. Jag försöker att förändra mina tankar och mitt beteende. Det är en lång process. Just nu försöker jag att acceptera att min ämnesomsättning är kass. Att jag för alltid måste banta. Att bantning måste vara en stor del av mitt liv så länge jag inte får äta någon medicin mot min långsamma ämnesomsättning. Tyvärr är min ämnesomsättning för tillfället stabilt låg men inte för låg den håller sig inom referensramarna med någon liten hundradel. Det är min skit mitt liv och det måste jag lära mig att leva med. 

Från och med nu vill jag bara ha en glad och peppande hejarklack som ger mig en massa positiv energi. Ge mig glada tillrop och håll era fantastiska bantningstips för er själva. Stå på min sida och ge mig beröm. Jag är jätteduktig!

Lycka

2011-03-10T20:28:00.002+01:00

Halleluja min böner är besvarade. Idag fanns det nya produkter på Itrim. Jag blev lycklig. Jag ville dansa. Jag ville sjunga. Äntligen kan man köpa färdigblandade shaker. Nu behöver jag inte släpa omkring på en shaker, pulverpåsar och en eller flera vattenflaskor i väskan för jämnan. Det ska bli skönt att slippa blanda och shaka. Maten är färdig och redo att inmundiga. Aldrig mer behöver jag ha en smutsig shaker i väskan som dessutom är helt omöjlig att diska ren efter några timmar i väskan. De nya shakerna är ingen kulinarisk upplevelse men de smakar inte skit och jag får inte kväljningar av dem. Shakerna är varken grumliga, klumpiga eller trögflytande. Nu känns livet mycket lättare vilken lycka!

Jag är på gång

2011-03-10T08:56:00.002+01:00

Igår tränade jag för första gången på fyra månader. Innan avresan till träningslokalen fick jag bokstavligen torka av min träningsväska med en trasa, eftersom den har stått framme och samlat damm i gästrummet under alla dessa månader. Även om det var lite trögt att komma iväg så var det verkligen skönt att röra på den stela och otränade kroppen. Jag har tappat ganska mycket muskler och kondition under alla mina förkylningar, magsjukor och ledinflammationer. Men jag hoppas och tror att det kommer att gå snabbt att träna upp sig igen. Jag längtar efter den där lilla muskeln på överarmen. Men jag är på god väg för idag har jag träningsvärk i hela kroppen. Varenda liten muskel smärtar men det är bara härligt. Jag har tränat, jag är glad och jag är på gång. Det bästa med gårdagen var trots allt att få träffa den fantastiska personalen. Jag fick ett mycket varmt välkomnande med många kramar. De blev verkligen genuint glada över att se mig. Allt var sig likt på Itrim. Som vanligt fick jag hålla igen för att inte bryta ihop i en våldsam skrattattack. De äldre överviktiga damerna ser verkligen jätteroliga ut, eftersom de varken kan hantera maskinerna eller röra sig till musik.

Dagens craving

2011-03-09T12:58:00.000+01:00

Jag längtar efter lax och sparris. Min kropp skriker efter lax och sparris. Det enda jag vill ha är lax och sparris. Ge mig nu innan jag dör!

Stackars mig!

2011-03-09T10:22:00.001+01:00

Den här dieten tar på krafterna. Hungern har helt försvunnit men jag mår fruktansvärt illa och har ont i huvudet nästan hela tiden. Min slutsats är att illamåendet beror på att shakerna innehåller skummjölkspulver och jag är laktosintolerant. Min laktosintolerans förvärrades enormt efter min första bantningskuren. Förut kunde jag fuska relativt ofta utan att bli illamående och uppblåst. Men det senaste året har det varit i princip omöjligt. Det är märkligt att jag känner av den där lilla lilla mängden skummjölkspulver som shakerna innehåller. Men illamåendet accelereras av att de smakar och luktar oerhört illa. De senaste dagarna har illamåendet gjort att jag bara fått i mig tre shaker per dag. Det blir sammanlagt 450 kalorier/dag och det är 150 kalorier för lite. Jag tror att det är avsaknaden av de där sista 150 kalorierna, som gör mig trött och matt. Huvudvärken beror på att jag dricker för lite vatten. Mina laktosdiarrér gör att jag inte hinner dricka ikapp. Idag ska jag försöka att dricka minst 4 liter vatten. Usch vad det är synd om mig idag även om bantningen är självvald.

Starka modiga kvinnor

2011-03-08T14:10:00.002+01:00

Idag är det den Internationella Kvinnodagen. Många tycker att vi inte har någon anledning att fira, eftersom vi inte är jämställda. Jag håller med. De allra flesta tycker att det inte borde finnas någon Internationell Kvinnodagen, att vi borde tänka på kvinnans situation mer än en dag per år. Jag håller med. Kampen för jämställdhet har bara börjat. Den är långt ifrån över. I Sverige går det åt rätt håll men vi har fortfarande mycket kvar att göra och att förändra innan vi når målet. Men det har definitivt varit värre, mycket värre och vi borde kanske fira alla framsteg som gjorts. Framsteg som många starka och modiga kvinnor ligger bakom. Det är inte fel att fira framsteg även om kampen fortsätter. Läs stycket nedan och begrunda.

- Kvinnor får lika arvsrätt som män.
- En ogift kvinna över 25 kan bli myndig om hon själv begär det i domstol, om hon sedan gifter sig blir hon omyndig igen.
- Mannen förlorar sin lagliga rätt att aga hustrun.
- Kvinnor får ta studentexamen och studera vid universitet.
- En gift kvinna får rätt att bestämma över sin egen inkomst.
-  Allmän och lika rösträtt för kvinnor och män (men införs först 1921).  Lagen som ger mannen rätt att upplösa äktenskapet inom sex månader om  kvinnan visar sig inte vara oskuld avskaffas.
- Det blir olagligt att avskeda en kvinna för att hon trolovar eller gifter sig.
- Det blir olagligt att avskeda en kvinna vid graviditet och barnsbörd.
- Kvinnor får bli präster.
- Lag om lika lön för lika arbete.
- Särbeskattning av makars arbetsinkomst införs.
- Lagen om fri abort införs.
- Alla yrken öppnas för kvinnor. Ny namnlag som bl.a. innebär att make får rätt att anta kvinnans efternamn. 

För alla ser inte situationen lika ljus ut. Statistiken över kvinnors situation i världen borde få alla att sätta semlorna i halsen. 

En dag som denna borde vi uppmärksamma att:

- ca 15 procent av alla gravida kvinnor i världen riskerar att  drabbas av livshotande komplikationer i samband med sin graviditet och  förlossning.  

- 51% av alla människor som lever med HIV/AIDS är kvinnor (över 20 miljoner) 

- våldtäkt inom äktenskapet bara erkänns som ett brott i 51 länder.  

- i Rwanda våldtogs uppemot 500 000 eller omkring 20% av alla kvinnor, under folkmordet 1994. 

- år 2003 hade minst 54 länder  diskriminerande lagar mot kvinnor (baserad på en rapport från FN:s  särskilda  rapportör om våld mot kvinnor).

- 79 länder inte har någon lagstiftning mot våld i hemmet. 

- mer än 135 miljoner flickor och kvinnor  har utsatts för kvinnlig könsstympning och därtill riskerar två miljoner  flickor och kvinnor att drabbas varje år. - 82 miljoner flickor som nu är mellan 10 och 17 år, kommer att giftas bort före sin 18:e födelsedag.

- 80% av världens flyktingar är  kvinnor och barn.  

Källa: Stoppa våldet mot kvinnor, Amnesty

Upp till kamp mot orättvisorna och de män som styr vår värld. Upp till kamp alla starka och modiga kvinnor!

Tisdag vecka 2

2011-03-08T12:29:00.001+01:00

Idag mår jag toppen. Jag har kämpat i mig både frukosten, lunchen och en liter vatten. Nu är det snart dags för den dagliga promenaden på 10 0000 steg i solskenet. Igår gick jag en extra promenad på 25 min. Det var inte att rekommendera. Mina energireserver var helt slut och efter 10 minuters promenad ville jag lägga mig ner i snödrivan och vila eller dö. När jag var som tröttast funderade jag på att ringa till Klas och be honom att hämta upp mig med bilen. Men med lite envishet, tjurighet och ett jävlar anamma tog jag mig hem. När Klas öppnade ytterdörren ramlade jag nästan in. Sedan låg jag på utslagen på soffan och vilade hela kvällen. Det är inte lätt att enbart äta 600 kalorier/dag. Imorgon ska jag köra ett träningspass på gymmet. Vi får se hur trött jag blir av det.

Resultat vecka 1

2011-03-07T10:13:00.001+01:00

Jag har gått ner 3 kg tjoho jippi! Nu känns det plötsligt mycket lättare att fortsätta och motivationen är på topp. Midjemåttet har minskat 3 cm. Idag ska jag fira med en Cola Light med is.

Dag 7

2011-03-06T20:10:00.000+01:00

Idag är det äntligen dag 7, jippi! Första veckan är avklarad och nu är det bara 11 veckor kvar. Nedräkningen kan börja. 11 veckor är dock en lång tid och det här är verkligen ingen barnlek. Tro inget annat. Varje är en kamp. Jag avskyr verkligen de äckliga shakerna och sopporna. De smakar allt annat än gott. Men jag är duktig och stark. Varje dag knyter jag näven och bestämmer mig för att det ska gå, att jag ska klara ännu en dag. Innan jag testade den här bantningsmetoden hade jag ingen aning om vilken stark karaktär och viljestyrka jag har inom mig. Imorgon ska jag väga mig och det ska sannerligen bli ett nöje. Det har nog hänt en del med vikten eftersom kläderna redan sitter lite lösare än vanligt.

Dag 6

2011-03-05T23:31:00.000+01:00

Jag är verkligen glad över att dag 6 snart är över. Det har varit en mycket dålig dag. Jag har kännt mig frusen, trött och jättehungrig. Eftersom det är helg äter och dricker alla människor som man umgås med och jag känner mig utanför. Stackars stackars mig!

Dagens craving

2011-03-04T16:30:00.002+01:00

Idag drömmer jag om mer förvaringsutrymme. Jag drömmer om stora och luftiga garderober där man inte behöver ta sats för att pressa in sina kläder. En garderob där man kan plocka ut ett klädesplagg utan att alla andra plagg följer med ut och landar på golvet. Både mina och Klas garderober är helt proppfulla. Just nu lever vi efter principen ett plagg in, ett plagg ut vilket är jättetrist! I väntan på det där huset med den där stora walk-in-closeten skulle jag vilja bygga en garderobsvägg med skjutdörrar i vårt gästrum. Det vore helt fantastiskt att ha förvaringsmöjligheter från golv till tak. Vår framtida garderob skulle ha stora och praktiska trådbackar, små hyllor och dubbla garderobsstänger. Jag hoppas att jag inte behöver drömma och längta alltför länge efter den där stora, vita och fina garderobsväggen.

Dag 5

2011-03-04T10:34:00.001+01:00

Idag är jag inte hungrig alls. Jag blev proppmätt av min shake. Suget efter mat har nästan helt försvunnit. Idag ska jag gå på aw och dricka Cola Light, hurra!

Arbetsintervju den svåra konsten

2011-03-03T18:12:00.002+01:00

Har ni tänkt på att man nästan alltid får samma frågor på arbetsintervjuer. Det spelar ingen roll på vilket företag eller i vilken bransch man söker arbete, alltid samma gamla frågor. Varför söker du det här jobbet? Vad kan du erbjuda det här företaget om vi anställer dig? Vilka är dina positiva egenskaper? Vilka är dina negativa egenskaper? Den sista frågan är den mest befängda! Vem vill sitta och rabbla upp alla sina negativa egenskaper när man ska marknadsföra sig själv? Vilka negativa sidor kan man avslöja utan att det avskräcker och påverkar chansen att bli anställd? Jag tror att de allra flesta har suttit hemma och funderat ut några välavvägda egenskaper som inte är alltför negativa. Kanske några som man dessutom skulle kunna vända till något positivt. Ibland skulle jag vilja svara så här bara på pin kiv.

- Jag är väldigt morgontrött och därför kommer jag nästan alltid för sent till jobbet. Jag har överhuvudtaget svårt att passa tider även om jag ska på viktiga möten. Dessutom har jag aggressionsproblem och brukar skälla ut min kollegor om de gör något som inte passar mig. Jag plockar aldrig ur diskmaskinen i fikarummet för jag är ganska lat och gör bara det jag tycker är roligt. Det händer att jag snor med mig pennor hem från på jobbet. Men jag försöker att sluta med det.

Jag kan tänka mig hundratals frågor där man skulle få den arbetssökande att uppge sina negativa egenskaper utan att direkt ställa frågan. Varför flödar inte kreativiteten kring arbetsintervjuer? Vad mycket roligt och annorlunda man skulle kunna göra, för att locka fram en människas rätta natur. Varför inte anstränga sig att skilja agnarna  från vetet, att anställa rätt person. Kanske är den rätta personen den som stammade sig igenom intervjun och verkade vara tappad bakom en vagn. I de traditionella intervjuerna är det inte särskilt svårt att slinka igenom även om man är helt inkompetent. Det är helt enkelt för lätt att svara rätt på frågorna för den som har talets gåva. Vem har inte haft en kollega där man undrat hur det gick till när han/hon blev anställd eller varit förvånad över hur den där nyanställda som verkade så bra på intervjun inte klarade av de allra enklaste arbetsuppgifterna. 

Förra året var jag på en avslappnad, rolig och välgenomtänkt intervju. Vi satt på ett fik och jag var så där härligt avslappnad det kändes som om jag var ute och fikade med en kompis. Mannen som intervjuade mig målade upp en massa olika scenarier där han undrade hur jag skulle handla, göra eller säga. Jag svarade helt ärligt på alla frågor och när vi var klara kunde han ringa in nästan alla min positiva och negativa egenskaper. Det var mycket proffsigt! Mera sånt tack!

Den konstigaste frågan jag har fått på en intervju var:

- Om du går på en fest sitter du i ett hörn utan att prata med någon eller pratar du med alla och äger på dansgolvet? 

Mindre sånt tack!

Dag 4

2011-03-03T15:29:00.002+01:00

Nu har det äntligen vänt. Jag är gladare, piggare och mindre hungrig. Solen skiner och snart har jag gått ner en massa i vikt, hurra!

Jag var först!

2011-03-02T13:38:00.001+01:00

Det har plötsligt blivit modernt att hänga fejkade syntavlor på väggarna. Jag har sett dem lite överallt både på IKEA och på lite dyrare designbutiker. Med detta inlägg vill jag informera världen om att jag var först! Redan 1996 hade jag en riktig syntavla på väggen. Med "riktig" menar jag att det är en syntavla som man faktiskt har använt till att testa människors syn med. Min tavla fick jag av en kompis som gjorde praktik på en vårdcentral där man precis skulle byta syntavla. Min kompis som visste att jag verkligen ville ha en syntavla frågade om hon fick ta den gamla tavlan och ge den till mig, vilket hon mer än gärna fick. Allt sedan dess har den flyttat med mig till olika studentrum och lägenheter och prytt mina väggar. Inredningsprylarna har kommit och gått men syntavlan har bestått. Jag älskar den! När ni ser en syntavla på i en inredningsbutik, på IKEA, hos läkaren eller på en vägg hemma hos en vän, tänk på att jag, Elin var först! Hädanefter kan ni kalla mig för the trendsetter, please!

Dag 3

2011-03-02T12:25:00.000+01:00

Idag känns det mycket bättre! Kraften är tillbaka och nu ska jag snart bege mig ut på en långpromenad i det vackra vädret. Det finns hopp om liv och vår.

Dagens craving

2011-03-01T15:02:00.003+01:00

Jag älskar Wiwen Nilssons (1897–1974) fantastiska silversmycken från slutet av 60-talet. Hans halsband och armband som är gjorda av rektangulära stavlänkar är helt lovely. Trots att hans smycken är antika kan man köpa dem till en relativt billig peng på grund av att utbudet är stort. Give me some!

Dag 2

2011-03-01T12:15:00.001+01:00

Idag är det en riktigt skitdag! Jag är trött, håglös, orkeslös, frusen och hungrig. Det går över om några dagar men just nu suger livet. Jag deppar och sörjer över att det är 11 veckor och 5 dagar kvar tills jag får äta riktig mat igen. Den som väntar på något gott..... Jag vet att det vänder om några dagar och efter ca fem dagar blir man näst intill hög och och orkar hur mycket som helst. Man går från botten till toppen. Å vad jag längtar!

Ett rum och kök

2011-02-28T19:02:00.000+01:00

I helgen utnyttjade vi äntligen vår Smartbox "Ett rum och kök" (övernattning + afternoon tea + middag + frukost) som vi fick i bröllopspresent. Vi åkte till Nääs Fabriker som ligger strax utanför Göteborg vid Sävelångens strand. Nääs fabriker är ett gammalt bomullsspinneri som byggdes på 1800-talet. Fabriken renoverades och byggdes om till hotell och restaurang 2007 och räknas numera till ett av landets mest spektakulära  hotell. Jag älskade den gamla fabriksmiljön med de moderna inslagen som man omsorgsfullt adderat vid renoveringen. Det var en rå, avskalad och cool miljö!

Vi åt och drack hela helgen! Deras afternoon tea var helt fantastiskt. Vi åt goda ostar, marmelader, efterrätter och bakverk. De hade bakat de ljuvligaste och godaste sconsen jag någonsin ätit. Gourmetmiddagen var så där. Den kunde inte mäta sig med en middag på någon av Stockholms bästa restaurangerna, trots att deras kök blivit omnämnd på White Guide. Men den var helt OK. Vi avslutade vår vistelse med att äta en underbar frukost. 

Dag 1

2011-02-28T10:41:00.000+01:00

Då var invägningen gjord och alla mått tagna. Jag har druckit min första shake och 0,5 l vatten. Jag är hungrig men det känns skönt att vara igång.

Förlåt!

2011-02-27T21:39:00.001+01:00

I helgen har jag inte hunnit att uppdatera bloggen. Det har minst sagt varit fullt upp. Imorgon kommer det ett långt inlägg. Jag lovar och svär!